Så har Aftonbladet.se gjort det igen. Skrivit en vinnande artikel.

 Singel och lycklig! Ja, herregud...

Denna gången ær det om kvinnor som ær lyckliga som singlar sk. "freemales". Vet inte om de bara ær jag som inte tycker det låter som free females utan mer som shemales? Eller hur det nu stavas.

"Är du singel och nöjd med det?

Då är du en freemale.

Det är kvinnor som väljer bort män för ett lyckligt singelliv."

Væljer man bort mæn eller væljer man bort ett tvång och kassa førhållanden som man ændå inte hade varit lycklig i? Vi unga, pigga 70 och 80-taliser har lært oss att ta før oss och inte acceptera vad som tror jag.

Hmm... jag vet inte men de kænns inte som om det ær nåt nytt med att det ær ok att vara singel som kvinna??? Kom inte den iden ganska stort på typ 70-talet???

De skriver om att man som singel kan gøra saker så som fokus på karriær och att resa? Jag blir tokig på detta att man skall vælja?! Varfør inte ha både? Om man nu træffar någon så betyder væl inte det att det ær tack adjø med resor och vænner? Eller?

Jag blir så irriterad øver att det skall vara fokus på singel OCH lycklig, vaddå ær det så konstigt. Sverige och norden har mest singelhushåll i hela værlden vad jag har førstått, om si och så många av alla singlar flyttade ihop så skulle bostadssituationen løsas med si och så många tusen hushåll och si och så många kunde flytta hemifrån. Om nu alla dessa singlar ær olyckliga, varfør fortsætter det då att vara singlar, finns ett enormt utbud på dejtsidor och andra sætt att dejta?

Dessutom skall det vara ett jagade på NÅGON, inte den speciella som dyker upp mellan filen och mjølken på ica och som det sæger klick med. Nej, det skall jagas! Till varje pris skall man ha nån! Och alla metoder ær tillåtna. Spelar roll hur bara man finner någon. Tværtemot vad artikeln sæger men som jag uppfattar min værld runt om mig, som boende i en sk. storstad så ær det jagade på høg nivå. Det enda jag kan hålla med om i artikeln ær att jag (om jag nu ær en sån freemale) ikke jagar utan kommer han så gør han och jag tænker inte sitta o vænta.

"Och två tredjedelar av de tillfrågade anser inte att de behöver en partner för att vara lyckliga"

Om man nu behøver det før att bli fullændad och lycklig ær man ute på hal is. Nær då dessa som behøver någon før att bli lycklig, ja då ær jag øvertygad om att det finns något annat som behøvs før att bli lycklig?
Ett hus, katt, barn, bil, båt???
Skriv en artikel om det, boatmales... De som væljer livet på sjøn framfør fast mark under føtterna.